Det har hänt en del sedan jag skrev här sist, General konventet är överstökat, det gick bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Inte konventet i sig men även om jag försökte hålla ner min insats så mycket det bara gick så var det ändå ansträngande och jag var orolig för hur det skulle gå med EP'n, funderingarna fanns i bakhuvudet på om det skulle smälla men nu vet jag att jag kan lita på den nya medicineringen. Jag har börjat förlika mig med tanken på att det inte kommer att finnas något att göra åt min huvudvärk, tidigare har jag hela tiden tänkt att allt blir bättre när.. men jag har insett att det där när.. aldrig kommer att komma, det finns helt enkelt inget att göra och jag har provat alla mediciner. Det som återstår att prova nu är rent morfin i någon form men det fungerar ju inte då jag är epileptiker och morfin sänker kramptröskeln. *suck*
Det finns ett liiitet hopp och det är om neurologerna i Umeå har något i bakfickan men det känns som att den risken är liten och med tanke på att jag väntat i snart 15 år på att komma så här långt så lär jag hinna dö av ålderdom innan jag får träffa dem.
nog om detta. Sommaren har varit helt underbar, jag har återfått i stort sett all funktionalitet fysiskt, det är lite finmotorik som behöver tränas i vänster tass.. Tid för detta beräknas till 2 år men sedan så skall allt fungera igen.
Den mentala biten då? Jo jag märker att den har fått sig en smäll den här gången.. Jag fattar ologiska och irrationella beslut och kommer på mig själv med att fundera på hur fan tänkte jag nu då.. det gäller både stort som smått.. ännu så har det orsakat någon större skada men jag skall nog ta mig en rejäl funderare vad gäller det.. Så att jag inte gör någon blunder...
Slutligen så har jag träffat en "fika kompis" och jag måste säga att kaffe har aldrig varit så gott som nu ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar